Regeringen visar återigen sin fullständiga arrogans för arbetstagarna
Först ljög de om om biltullarna för sina väljare. En röst på alliansen innebär minsann inga biltullar, en röst på alliansen innebär ett värnande om kollektivavtalen.
Nu avslöjar den nya regeringen sig själv och gör nästa svek i Vaxholmsfrågan.
Du som inte förstått det redan, den här regeringen stödjer bara de redan besuttna på bekostnad av de som inget har.
Nonchalans i Vaxholmsmålet
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin meddelade häromdagen
att regeringen inte bestämt sig för om man tänker delta vid
förhandlingarna i det så kallade Vaxholmsmålet.
att regeringen inte bestämt sig för om man tänker delta vid
förhandlingarna i det så kallade Vaxholmsmålet.
– Det visar på en obegriplig nonchalans i en ödesfråga för
svenska löntagare, säger Josefin Brink, (v). Man undrar ju om det är så
illa att regeringen helt enkelt inte vill att Sverige ska vinna målet.
svenska löntagare, säger Josefin Brink, (v). Man undrar ju om det är så
illa att regeringen helt enkelt inte vill att Sverige ska vinna målet.
Vaxholmsmålet gäller svenska fackförbunds rätt att vidta
stridsåtgärder mot utländska företag som verkar i Sverige för att
förmå dem teckna svenska kollektivavtal. I fredags sa Littorin till Ekot
att han inte är säker på om den nya regeringen är överens med det
yttrande som den tidigare regeringen lämnat in till domstolen.
stridsåtgärder mot utländska företag som verkar i Sverige för att
förmå dem teckna svenska kollektivavtal. I fredags sa Littorin till Ekot
att han inte är säker på om den nya regeringen är överens med det
yttrande som den tidigare regeringen lämnat in till domstolen.
– Det är väldigt avslöjande. Det yttrande som lämnats till
domstolen klargör att rätten till stridsåtgärder är en bärande princip
i den svenska modellen, vilket är oomtvistat bland alla som begriper det
minsta om hur den fungerar, säger Josefin Brink.
domstolen klargör att rätten till stridsåtgärder är en bärande princip
i den svenska modellen, vilket är oomtvistat bland alla som begriper det
minsta om hur den fungerar, säger Josefin Brink.
– Om den nya regeringen inte står bakom den ståndpunkten är man
inte den försvarare av den svenska modellen man utgett sig för under
valrörelsen, säger Josefin Brink som idag ställt en fråga till
Littorin.
inte den försvarare av den svenska modellen man utgett sig för under
valrörelsen, säger Josefin Brink som idag ställt en fråga till
Littorin.
– Jag vill veta vilka punkter i den tidigare regeringens yttrande
som ska omprövas. Jag utgår ifrån att ministern kan svara före denna
veckas utgång, i samband med att man meddelar domstolen om man alls tänker
närvara vid förhandlingarna, avslutar Josefin Brink.
som ska omprövas. Jag utgår ifrån att ministern kan svara före denna
veckas utgång, i samband med att man meddelar domstolen om man alls tänker
närvara vid förhandlingarna, avslutar Josefin Brink.
För mer information kontakta:
Josefin Brink,
riksdagsledamot, 0702-40 42 92
Tora Breitholtz, pressekreterare, 0707-39
97 07
Josefin Brink,
riksdagsledamot, 0702-40 42 92
Tora Breitholtz, pressekreterare, 0707-39
97 07
Mats Odell berömmer sina förkastliga utförsäljningsideer
Den nya regeringen börjar trumma in sina argument för att staten är en usel ägare att äga företag och tar fram gamla företagsledare typ Kamprad som exempel på varför staten inte ska äga företag.
Dag efter dag tvingas vi lyssna på hur Mats Odell får redogöra i TV-program efter TV-program om hur bra det är att sälja ut vår gemensamma egendom. Han nämner inte med ett ord att det han sysslar med att sälja ut är din och min gemensamma egendom för en engångskostnad. De inkomster som hela tiden genereras av dessa företag räknas inte in. Man får ju en engångssumma men när man gjort slut på de pengarna varifrån ska pengarna komma in till staten från då undrar man ju.
Av Mats Odell får man iallafall inga andra svar än att staten inte kan vara lika bra på att leda företag som Ingvar Kamprad.
Den där argumentationen gör mig lite orolig och fundersam. Om det nu är så att alla exempel som kan tas upp som bra exempel är gamla företagsledare från en annan tid är det då så bra att sälja ut det vi som stat får in konstanta pengar på verkligen ?
När man ifrån socialdemokratiskt håll i riksdagens frågestund tog upp frågan om SBAB riktad till Mats Odell hängde inte Odells argumentation ihiop alls längre. Socialdemokraterna ville mena att SBAB hade haft en vitaliserande roll för hela banksektorn och främsta argumentet var att folk fått lägre räntor. Odell fortsatte sitt mantra och sin argumentation och struntade helt i att det blivit billigare för folk och kom med den hårresande kommentaren att SBAB som statligt företag hade alldeles för låga vinstkrav !!!!!!!
Det här är ju häpnadsväckande!
Är inte det istället ett argument för att SBAB SKALL vara statligt ?
Jag kan inte tolka detta svar på annat sätt än att den borgerliga regeringen anser att allt ska vara så dyrt och dåligt som möjligt för Sveriges innevånare. Ja om de nu inte till äventyrs skulle äga någon slags produktionsmedel förstås, då är principen att att de bara ska få det bättre och bättre dag för dag.
Utförsäljningar skulle ju göra allting billigare och bättre. Vi försökte redan i valrörelsen berätta att det här inte håller: det blir dyrare och sämre! Tänk på de avreglerade marknaderna, posten och elmarknaden, billigare och bättre ? Var det inte det de sa ? Blev det så ? Det här borde väl om något fått den mest inbitne utförsäljningsivrare att ifrågasätta sina egna ideer, men icke då……………….
I Täby gick v till val på: ETT SOLIDARISKT, RÄTTVIST SAMHÄLLE SKAPAR TRYGGHET FÖR ALLA
Kopplar man nu ihop detta med försämringarna i a-kassan så har vi fått:
OSOLIDARISKT ORÄTTVIST SAMHÄLLE SOM SKAPAR OTRYGGHET FÖR ALLA UTOM DE REDAN FRISKA OCH RIKA
Jan Wester
Vänsterpartiet satsar på miljön
Aftonbladet publicerade i måndags en artikel om vänsterpartiets miljöpolitik. Klicka i texten för att läsa den.
V(i) satsar stort på miljön
|
|
Dagens debattörer
 Att Eons och Electrolux direktörer här på Aftonbladets debattsida använder miljöargument för att göra reklam för sina produkter är pinsamt.
|
Lars Ohly och Wiwi-Anne Johansson: Företag utnyttjar klimatförändringarna för sina egna ekonomiska intressen
Larmrapporterna
om klimatförändringarna kommer nu slag i slag. I samma takt växer
allmänhetens och medias intresse för denna globala ödesfråga. Det är
bra. Det är bra att hotet mot vår planet äntligen tas på allvar och att
det uppstår ett tryck från allmänheten på politiker att gå till
handling.
om klimatförändringarna kommer nu slag i slag. I samma takt växer
allmänhetens och medias intresse för denna globala ödesfråga. Det är
bra. Det är bra att hotet mot vår planet äntligen tas på allvar och att
det uppstår ett tryck från allmänheten på politiker att gå till
handling.
Samtidigt ger det en bitter smak i munnen att näringslivet nu utnyttjar
oron för klimatet för att främja sina egna ekonomiska intressen. Att
Eons och Electrolux direktörer här på Aftonbladets debattsida använder
miljöargument för att göra reklam för sina produkter är pinsamt.
Men mer allvarligt är att vi nu ser att oron för klimatförändringarna tas som intäkt för att bygga ut kärnkraft och vattenkraft.
Häromdagen krävde bland andra elbolaget Eon att miljöbalken
ses över, så att de skyddade nationalälvarna i Norrland kan komma
ifråga för vattenkraft. Skogsbolaget Stora Enso är inne på samma spår
och framhåller klimatutmaningen som en anledning att bygga ut
vattenkraften.
Att på detta vis använda klimathotet som förevändning
för att exploatera våra skyddade älvar är oacceptabelt. I ett läge då
forskare beräknar att en tredjedel av jordens djurarter kommer att dö
ut inom en kort framtid kan en utbyggnad inte vara aktuell – det vore
katastrofalt för den biologiska mångfalden.
Lika olyckligt är att det internationella energiorganet IEA
nu går kärnkraftslobbyns ärenden och uppmanar världens länder att
snabba på utbyggnaden av kärnkraften – som en lösning på
klimatproblemet. I tisdags tog så även vårt statsråd Lars Leijonborg
sin chans att slå ett slag för utbyggd kärnkraft, med stöd i samma
miljövänliga retorik.
Detta är signaler som vänsterpartiet ser mycket allvarligt på.
Att kärnkraften är allt annat än säker har senaste tidens
tillbud i Forsmark och Ringhals visat. Uran är dessutom en begränsad
energikälla. Idag prospekterar företag efter uran på ett tjugutal
platser i Sverige och om brytningen beviljas kan det få allvarliga
miljöeffekter för svensk landsbygd.
Vi måste en gång för alla inse att vi inte längre kan
falla tillbaka på de gamla formerna av energikällor. Varje satsning på
kärnkraft och vattenkraft betyder mindre resurser till utvecklingen av
förnyelsebara energikällor, som är vår enda väg att bromsa
klimatförändringarna.
Vänsterpartiet vill i stället förändra formerna för vår
energiförsörjning i grunden. Det är en omställning lika nödvändig som
den som skedde i och med industrialiseringen, och vi har unika
förutsättningar att genomföra den.
Vi satsar i vårt budgetförslag mest av alla partier på klimatinvesteringar och energiforskning.
Vi vill öka anslaget till klimatinvesteringsprogrammet Klimp
med 1 200 miljoner mer än regeringen, som vill skrota hela Klimp år
2009. Vi vill också styra utvecklingen bort från fossila bränslen via
en rad olika ekonomiska incitament.
Trots alla vackra ord från miljöminister Andreas
Carlgren är högerregeringens budget tyvärr ett dråpslag mot
möjligheterna till snabb energiomställning. Centerpartiet har svikit
sina löften och gått med både på att behålla kärnkraften och att öppna
för uranbrytning. Samtidigt lyser satsningarna på nya energialternativ
med sin frånvaro. Alliansens enda miljövänliga vallöfte –
miljöbilspremien – struntar den nu i att infria.
Regeringen ser det uppenbarligen som viktigare att sänka
skatterna för de rika än att investera i en dräglig värld för framtida
generationer. Att Carlgren i en intervju säger att han kan tänka sig
att ta pengar från biståndsbudgeten för satsningar på Östersjömiljön
illustrerar med all tragisk tydlighet regeringens ansvarslösa hållning
i miljöfrågan.
Ställda inför den utmaning som klimathotet utgör har vi inte
råd med sådan ansvarslöshet. Världen behöver i stället en rödgrön
politik som tar strid mot företagens kortsiktiga intressen till förmån
för solidaritet, hållbar utveckling och rättvist miljöutrymme.
