Klicka i texten och läs hela Josefin Brinks 1:a majtal i Stockholm i år.

 

<!–
@page { size: 8.27in 11.69in; margin: 0.79in }
P { margin-bottom: 0.08in }
–>

Kamrater,

I år precis som alla andra år
har jag och säkert många av er fått frågan vad
det är för mening med att fira 1 maj. Och säkert har
många av oss försökt svara och förklara varför
det är viktigt att demonstrera för frihet, rättvisa
och solidaritet. Man kan ju fråga sig, varför vi alltid
ska behöva förklara det. Och varför man aldrig ser
någon som tvingas svara på varför han eller hon INTE
firar 1 maj.

Det säger en hel del om själva
utgångspunkten i samhällsdebatten, om den absurda logik
som präglar det offentliga samtalet.

En logik som innebär att
krigshetsare aldrig behöver förklara sig medan vi
fredsvänner tvingas svara på hur vi tänkt oss att
världen ska fungera om inte USA får lov att angripa andra
länder efter eget godtycke.

En logik som innebär att det anses
helt rimligt att sänka skatterna med 65 miljarder kronor, men
där det framställs som helt orealistiskt att satsa 6,5
miljarder kronor på att anställa 40 000 personer i
skolan, sjukvården och äldreomsorgen.

Där de rika framställs som
offer för hemska orättvisor medan de arbetslösa är
lata, de sjuka simulerar och kvinnor som kämpar till sig en
liten löneökning framställs som hot mot det stabila
ränteläget.

Kamrater, högern har inte bara
vunnit den politiska makten, de har också tillskansat sig
makten att ställa frågorna och formulera problemen. Det är
högerns logik som styr debatten. Att vända på den
logiken är en stor och viktig utmaning som var och en av oss
måste ta på största allvar.

Det är dags för andra röster
att ställa frågorna och formulera kraven. Det är dags
för oss att ta initiativet och sätta dagordningen.

Och vilka är då vi? Vi är
de fackliga ombudsmännen som vill ha gratis museer och välfyllda
bibliotek, vi är flatorna som vill ha fasta jobb på
heltid, vi är svennarna som vill ha en generös
flyktingpolitik, vi är blattarna som vill ha gratis
kollektivtrafik, gubbarna som vill höja hemvårdarnas
löner, tanterna som vill att bögar ska få gifta sig
och vi är vårdbiträdena som vill stoppa
miljöförstöringen. Vi är alla dem som har allt
att förlora på högerns politik och allt att vinna på
ett solidariskt samhälle där mänskliga rättigheter
och behov är ledstjärnor för varje politisk strävan.
Det är vi som vet att annan
politik och en annan värld är möjlig!

Kamrater,
Det är vi som måste säga
nej till den paranoja och det krigsvansinne som breder ut sig i namn
av krig mot terrorismen. Men som är misstänkt likt ett
modernt kolonialprojekt där USA försäkrar sig om
ekonomisk och politisk dominans på alla kontinenter.

Det är vi som måste
protestera mot ockupationen av Irak, där Saddam Husseins blodiga
diktatur har ersatts av en ännu blodigare vardag i kaos och
skräck.

Det är vi som måste kräva
ett stopp för den förnedrande apartheidregimen i det
ockuperade Palestina och stå upp för det palestinska
folkets rätt till ett värdigt liv i frihet.

<!–
@page { size: 8.27in 11.69in; margin: 0.79in }
P { margin-bottom: 0.08in }
–>

Det är vi som måste säga
nej till Sveriges deltagande i kriget i det sargade Afghanistan. Och
det är vi som måste höja våra röster mot
de allt kärvänligare relationerna med Nato som den svenska
regeringen och det svenska försvaret nu bygger upp.

För vi vet att fred och demokrati
inte kan födas ur våld. Vi vet att vapen inte skapar
säkerhet och att avlyssning och kontroll inte skapar trygghet.
Och vi vill, ja, vi kräver, att Sverige ska vara en röst i
världen som talar mot krig och förtryck, för fred,
demokrati och rättvisa!

Det är också vi som måste
stå upp och försvara den gemensamma välfärden
som högerregeringen nu vill börsnotera.

För det är vi som äger
de allmännyttiga bostadsbolagen, som är själva grunden
för en social bostadspolitik som har rätten till ett eget
hem för alla som mål. Utförsäljningarna till
bostadsrättsföreningar leder bort från det målet.
För varje hus i allmännyttan som säljs ut stängs
dörrarna för alla i bostadskön och öppnas
istället för bankerna.

Vi äger också de statliga
bolagen, och vi har nytta av dem. De drar in pengar som vi kan
använda till vår gemensamma välfärd. Och det vi
äger gemensamt kan vi också besluta hur vi vill använda.
Våra bolag kan fylla andra viktiga funktioner än vad det
privata näringslivet kan. Om vi vill kan vi till exempel använda
vårt ägande för att satsa på den miljö-
och energiomställning som är livsnödvändig för
hela vår planet, och som markandskrafterna visat sig helt
ointresserade av. Högerns realisation på våra
gemensamma tillgångar är inte bara kortsiktigt olönsam,
den hotar också möjligheterna till kloka investeringar i
vår framtid.

Men högern nöjer sig inte med
att sälja våra bolag. De ska också sälja så
mycket de kan av våra mest centrala välfärdsverksamheter.
Utbildning, sjukvård, barn- och äldreomsorg, allt ska
konkurrensutsättas, upphandlas eller helt säljas ut. Och vi
har all rätt att avkräva dem en förklaring. Varför
ska privata företag tjäna pengar på våra barns
skolgång? Varför ska höftledsoperationer och
förlossningar generera aktievinster?

Varför i all världen, när
all erfarenhet visar att segregationen i skolan ökar i takt med
antalet friskolor. När privata vinstintressen i vården
leder till dyrare, sämre och mer orättvist fördelad
vård. Och när privatiseringar av äldreboenden och
förskolor har lett till personalnedskärningar, ökad
stress och sämre löneutveckling för de anställda?

Det är våra verksamheter.
Det är vi som betalar för dem. Det är vi som behöver
dem. Vi har faktiskt rätt att kräva att våra helt
rimliga anspråk på att välfärden ska finnas där
när vi behöver den på inga villkor ska vägas mot
aktieägares krav på vinstutdelning!

Kamrater,
Vi har alla märkt av det hårdnande
klimatet i arbetslivet. Hög arbetslöshet och slimmade
organisationer har gjort oss mer sårbara för
arbetsgivarnas godtycke. Vi har sett hur arbetsplatser har tystnat i
takt med att de otrygga anställningarna blivit fler. Vi har känt
av hur arbetstempot har höjts och vägen till dörren
har blivit kortare för den som inte orkar hänga med.

Och nu står vi här med en
regering som satsar allt de har på att göra just de här
problemen ännu värre. En regering som avsvär sig allt
politiskt ansvar för arbetslösheten, och istället
lägger skulden på de arbetslösa. Genom sänkt
a-kassa och hårdare krav på att söka alla lediga
jobb var som helst i landet menar regeringen att de slöa
arbetslösa ska piskas upp ur sofforna.

Men det stora problemet är ju inte
alls att arbetslösa söker för få jobb. Problemet
är ju att det finns för få jobb att söka. På
det problemet har regeringen ingen lösning.

Syftet med den hänsynslösa
hetsen mot de arbetslösa är istället att ytterligare
försvaga löntagarnas ställning och pressa ner lönerna
för de som redan tjänar minst.

Udden är tydligt riktad mot
ungdomar, invandrade och kvinnor i LO-yrken, som redan idag
diskrimineras och har det extra tufft på arbetsmarknaden.
Regeringen urholkar anställningsskyddet genom fler otrygga jobb,
försämrar de yrkesinriktade gymnasieprogrammen och skär
ner på vuxenutbildningen. De som inte presterade på topp
i nian, ska inte ha nån chans att komma igen, och de som
tvingas vänta vid telefonen på tillfälliga jobb ska
nöja sig med att inte vara helt utslagna.

Samtidigt pågår en ursinnig
hetskampanj mot facket. Borgerliga riksdagsledamöter, rabiata
ungdomsförbund och liberala ledarskribenter tävlar om att
hitta på de mest kränkande och nedsättande
benämningar på fullt legitim facklig verksamhet. Blockaden
mot en salladsbar i Göteborg som vägrade teckna
kollektivavtal, tas till intäkt för att konflikträtten
måste inskränkas, eftersom facket påstås ha
fått för mycket makt.

Kamrater, det är ju precis
tvärtom. Och när vi nu formulerar våra krav och idéer
om framtidens arbetsmarknad kan vi inte nöja oss med några
återställare för den skada högerregeringen
ställer till med. Självklart ska vi restaurera a-kassan och
förbättra den så att den åter blir en trygg
försäkring. Men vi måste ställa upp betydligt
högre mål än så.

Vi behöver en politik där
full sysselsättning har högsta prioritet. Vi behöver
en lagstiftning som ger färre otrygga anställningar och
fler fasta heltidsjobb. Vi behöver stärka yttrandefriheten
och skyddet för fackliga förtroendevalda. Vi måste ta
krafttag mot etnisk diskriminering och kränkningar i
arbetslivet.

Och vi vet, att grundförutsättningen
för rimliga löner och arbetsvillkor är
kollektivavtalen och det dagliga fackliga arbetet ute på
arbetsplatserna. Därför har vi alla ett stort ansvar för
att mobilisera för krav på kollektivavtal och stöd
till fackliga stridsåtgärder.

Och vi har alla ett ansvar för att
argumentera emot de lögner och oförskämdheter som
högern sprider om den fackliga kampen. Därför måste
vi vara mycket tydliga i att vi står upp för LO-förbundens
rätt att kräva avtal som ger mer till lågavlönade
kvinnor och för fackens rätt att bekämpa lönedumpning
och utsugning av rättslösa utländska arbetare. Det,
kamrater, är verklig solidaritet!

Ett särskilt deprimerande faktum
med Reinfeldts regering är att de i praktiken monterat ner hela
jämställdhetspolitiken. I regeringskansliet tävlar
ministrarna om vem som minst av allt kallar sig feminist. Och det
erkännandet får man ju ge dem, att det visar de tydligt
också i handling.

En av de första åtgärder
den nya regeringen vidtog var att kasta förslaget om rätt
till heltid i papperskorgen. Alla ska arbeta mer säger de, men
när kommunals, handels och hotell och restaurangs medlemmar
vägras heltidsjobb av sina arbetsgivare, då är det
helt i sin ordning tydligen.

Och det finns ju en viss konsekvens i
det, för lågbetalda deltidsarbeten är vad regeringen
anser att LO:s kvinnor ska nöja sig med. Det är ju såna
jobb regeringen vill stimulera med sina skatterabatter på
hushållsnära tjänster, som de dessutom har mage att
kalla en jämställdhetsreform.

På vilket sätt blir Sveriges
kvinnor mer jämställda för att Fredrik Reinfeldt och
Anders Borg får rabatt på att köpa sig fria från
sin del av hushållsarbetet? På vilket sätt gynnas
eller uppvärderas hårt arbetande städerskor av att
staten sätter en realapp på deras arbete?

Vad skattesubventionen av
hushållstjänster gör är att ställa de
priviligerade kvinnorna utanför kampen för jämställda
villkor för alla: Jämställdheten blir en klassfråga
medan orättvisorna mellan kvinnor och män består i
samhället som helhet.

Till detta kommer Göran Hägglunds
vårdnadsbidrag, som ju egentligen borde kallas hemmafrubidrag.
För ingen tror väl, att det är särskilt många
män som kommer att stanna hemma med barnen för 3 –
4000 kronor i månaden? Nej, vårdnadsbidraget är ännu
ett exempel på hur högern vill använda skattepengar
för att konservera en patriarkal arbetsfördelning mellan
könen.

Det är ju pinsamt att en så
gammaldags politik kan passera i vår tid. Drömmarna om
hemmafruar och billigt tjänstefolk är lika utdaterade som
raketost och bakelit.

Låt oss i stället blicka
framåt på moderna lösningar som befriar oss från
könsförtryck och sexism. Låt oss kräva delat
föräldraansvar och lika rätt att gifta sig och bilda
familj för samkönade par. Låt oss kräva
ordentliga satsningar på att höja kvinnors löner och
rätt till trygga jobb på heltid. Låt oss kräva
krafttag mot det sexualiserade våldet mot kvinnor, bögar
och transpersoner. Och låt oss förenas med kvinnor och
feminister i hela världen i våra krav på rätten
att själv bestämma över vår egen kropp och
rätten att delta i samhällslivet som fria, självständiga
individer.

Slutligen
Det finns ingen som sitter på den
stora förlösande insatsen mot högerpolitiken. Det
finns ingen grundbult att skruva ur. Det är, som det alltid har
varit, vi själva, var och en av oss, som kan åstadkomma
förändring. Och det kan vi göra på det sätt
som arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, miljörörelsen
och alla andra folkrörelser alltid har gjort. Genom att gå
samman och studera och diskutera, fundera och formulera alternativ,
demonstrera och argumentera. Genom många insatser, stora som
små, överallt där människor lever och träffas
kan vi nöta ner högerns övertag och bana väg för
en bättre framtid.

Kom ihåg att vi är tusenfalt
fler än de som vinner på högerns politik och
tillsammans är vi hur starka som helst!

Länge leve kampen för frihet,
jämlikhet och systerskap!

Senaste numret av Flamman berättar att sjuka kanske trots allt är sjuka. Klicka i texten och förundras. Förundras mest blir man över moderaten Husmarck-Persson som vägrar se något fel på moderaternas politik när detta borde få den att slängas i papperskorgen för all framtid. Förnekelse kallas sånt i gammalsvenska. Men i moderatsvenska heter det troligen något annat

Sjukskrivna var sjuka trots allt

Foto: Mayr.

”Var
tredje långtidssjukskriven kan vara frisk nog att arbeta”, trodde
Försäkringskassan. Men en närmare granskning visar att endast var
åttonde var frisk nog att ens undersökas.

Den förra regeringen

satte igång det så kallade Pila-projektet, ett projekt som även fått
stöd av den nya regeringen. Syftet var att utreda hur stor andel av de
långtidssjukskrivna som i själva verket var friska och hade
arbetsförmåga. Enligt en prognos från de företag som genomfört
utredningarna skulle 50.000 av de 150.000 sjukskrivna vara arbetsföra.
Efter att radioprogrammet Kaliber i P1 berättat om flera tvivelaktiga
slutsatser i utredningarna satte Försäkringskassan och Socialstyrelsen
igång en granskning. Den visade att endast var åttonde sjukskriven vara
tillräckligt frisk för att gå vidare till undersökning.
– De flesta visar sig inte ha någon arbetsförmåga att bygga vidare på,
säger Bruno Berglund, ledare för Pila-projektet till Svenska Dagbladet.

Identiska rapporter
Utredningarna har köpts in av privata företag för hundratals miljoner
kronor. Ett av företagen, Doktorn & Co, hade bland annat påstått
att patienter med kroniska besvär kunde bli friska av styrketräning.
Företaget, som tog 50.000 kronor per utredning, hade dessutom lämnat
identiska rapporter om olika personer, något som vittnar om att man
inte genomfört någon seriös granskning. Flera av de sjukskrivna hade
inte fått träffa sina utredare.
På Försäkringskassan är man mycket kritisk till deras tillvägagångssätt
menar att det uppstått ”tveksamheter till företagets
försäkringsmedicinska utredningar”.
– Vi borde säkert ha gjort flera saker, som att ha mer av
stickprovskontroller, vilket vi kommer att införa nu. Vi får lära oss
det inför framtiden, säger Försäkringskassans generaldirektör Curt
Malmborg till P1 Kaliber.
– De målen Försäkringskassan har, att halvera sjuktalen, har lett till
att man tillbegriper nästan vilka vapen som helst. Man lägger ut
rehabiliteringsutredningarna, som egentligen borde ligga på
Försäkringskassan, på företag där man inte har full kontroll över att
de sköts av människor som är seriösa, säger Ulla Hoffman (v) till P1
Kaliber.

Ulla Hoffman satt i socialförsäkringsutskottet förra året. Det var hon
som tog initiativ till en undersökning av hur företag utreder
sjukskrivningar. Hon fick svaret att det skulle göras fortlöpande,
något som inte fungerat.
– Jag kan inte se annat än att man måste göra nya utredningar hos någon
som verkligen försöker göra seriösa utredningar. Dessa människor borde
få nya utredningar gjorda, säger hon till Ekot.
Socialförsäkringsminister Cri­stina Husmark Pehrsson (m) är kritisk
till hur utredningarna skett, men menar att det inte har någon
betydelse för regeringens politik.
– Det har ingenting med regeringens arbetslinje att göra, och jag ser
heller ingen koppling till diskussion om fusk med våra välfärdssystem,
säger hon till DN.

Ändrar inte uppfattning
På socialdepartementet har man inte ändrat uppfattning angående det påstådda fusket.

– Det görs 60 miljoner utbetalningar till enskilda per år. Att det inte
skulle finnas fusk bär inte sannolikhetens prägel. Det finns ett
överutnyttjande och det sker bidragsbrott som måste bekämpas, säger
Jonas Nilsson, politiskt sakkunnig på socialdepartementet till Flamman.

Redan i vårt kommunala program inför valet ansåg vi att den hejdlösa utbyggnaden av köpcentra bör hejdas. Kanske borde vi tryckt på miljön ännu hårdare som ett argument för detta. Nu verkar dock även vårt moderparti nappat på tanken och ser hellre att resurserna satsas på kvartersbutiker.

Mats Odell hävdar att man gör en ansvarsfull utförsäljning av din och min gemensamma egendom. Odell hävdar detta trots att en enig kritikerkår anser motsatsen.
Klicka i texten och läs vad Lars Ohly säger om utförsäljningar

Utveckling istället för utförsäljning!

Gemensamt ägda företag
säljs ut till det privatkapital som ser stora möjligheter till framtida
vinster i ägandet av Nordea, Telia Sonera, Vin & Sprit och SBAB.
Det är inte bara en sanslöst dålig affär för alla oss som hittills ägt
dessa företag, det leder dessutom till att ännu några marknader dras
undan från demokratiskt inflytande och kontroll. Så omfördelas både
förmögenheter och makt till de redan rika. Det är värt att notera att
miljöpartiet vill sälja statliga företag i samma omfattning som
högerregeringen.

Men även i kommuner och
landsting accelererar privatiseringarna. Fler privata skolor kommer att
beviljas tillstånd. Även här har högerns politik stöd av miljöpartiet
som sannolikt anser att utvecklingen går för långsamt. Idén om en
sammanhållen skola för alla är starkt tillbakatryckt idag, men därför
också så nödvändig att lyfta fram.

Privatiseringar av vård
och omsorg kommer att fortsätta. Fler verksamheter avknoppas och säljs
ut. Snart har vi ett system där det krävs tilläggsförsäkringar för att
få tillgång till den bästa vården eller äldreomsorgen. Vinstintresset
smygs in och kommer att spela en allt större roll i organiserandet av
välfärden.

Det är ett politiskt val att låta
bli att förbättra hemtjänsten för alla gamla som behöver och i stället
skänka pengar till Djursholmsfamiljer som anställer en barnflicka. Det
är ett politiskt val att avstå från nyanställningar inom sjukvård,
skola, förskola, äldreomsorg och kultur och i stället ta bort
förmögenhetsskatten. Det är en prioritering som högern väljer att göra.

Friheten som följer av att vara trygg med att
välfärden gäller alla och fördelas efter behov ersätts av friheten att
välja vilket privat företag som ska utföra hemtjänst en timme var
tredje vecka.

När vi förespråkar offentligt
finansierad och organiserad välfärd gör vi det inte i något missriktat
försvar för verksamheter som ibland präglats av resursbrist och
byråkrati. Friheten att påverka hur samhällsservicen ska se ut måste
öka för alla de som använder sig av offentliga tjänster. Därför räcker
det inte att försvara välfärden mot privatiseringar utan vi måste vara
offensiva och stå för en ständig utveckling och demokratisering.

Här kan reformen
med två timmars "egen tid" för de boende på ett hem för äldre i Eslöv
tjäna som föredöme. Varje vecka disponerar varje boende en personal och
kan själv välja vad man vill använda sin egna tid till. Det kan vara
att åka och fika på kaféet i centrum eller handla på stormarknaden
eller ta en skogspromenad. Det är verklig valfrihet och ökar kvaliteten
i äldreomsorgen.

Lasse Ohly

Vi har bytt innehållet under Budgetmotion till vänsterpartiets vårbudget. Klicka i bilden för att läsa. Den är stor. Eller läs sammanfattningen genom att klicka i texten du just läser

Vårbudgeten:
Jobb och miljö i vänsterns budget

Satsningar
på jobb och miljö är den röda tråden i vänsterpartiets vårbudgetmotion.
Vid sidan av investeringar i bostadsbyggande och kollektivtrafik, görs
åtgärder för att minska klyftorna mellan fattiga och rika.

–
Vi vill genomföra investeringar som ger jobb och ökar välfärden, det
handlar om fler anställda i kommunerna, om satsningar på
bostadsbyggande och järnväg, säger Ulla Andersson, ekonomisk-politisk
talesperson för vänsterpartiet.

Vänsterpartiet föreslår att en
bostadsfond inrättas som ger investeringsstöd till nya hyreslägenheter.
Målet är att bygga 40.000 bostäder om året varav hälften ska vara
hyresrätter. Dessutom vill partiet frigöra resurser för satsningar på
järnvägen genom att lånefinansiera infrastruktursatsningar i stället
för att direktavskriva dem.

– Om vi finansierar investeringar
som kommunerna gör, då kan staten ta hela kostnaden för Citybanan och
använda 12 miljarder till ökade järnvägsinvesteringar fram till 2015,
säger Ulla Andersson.

Vänsterpartiet satsar dubbelt så mycket
som regeringen på havsmiljön. Bland annat föreslås ett nytt
havsinvesteringsprogram som ska minska utsläppen. Skyddet av biologisk
mångfald och den hotade skogen får en miljard mer än i regeringens
budget. I två regioner startar försök med klimattaxa, gratis
kollektivtrafik. Försöket kostar 1,6 miljarder om året.

– Om fler åker kollektivt får vi ett effektivare, miljövänligare och mer jämställt samhälle, menar Ulla Andersson.

Studiemedlet ska höjas med 1.200 kronor i månaden. För att underlätta för pensionärerna föreslås höjd garantipension.

–
Vi lägger förslag för rättvis fördelning, förslag som ska möta
regeringens politik som ensidigt gynnar de allra rikaste, säger Ulla
Andersson.

Några viktiga punkter i vänsterpartiets vårbudgetmotion:

Jobb och jämställdhet

* Vi satsar på fler proffs i välfärden och avsätter 6,4 miljarder för 40.000 nya jobb i den offentliga sektorn 2008.

* Vi avsätter pengar för individualiserad föräldraförsäkring och satsar på kvinnors löner.

* Vi
återställer arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom förbättrar vi den och
höjer högsta dagpenningen från 680 till 880 kronor 2008. 2009 höjer vi
golvet från 320 till 420 kronor per dag.

* Vår politik syftar
till moderna och värdiga jobb med bra lön. Därför säger vi nej till
privatiseringar och låglönejobb. Vi ställer krav på kollektivavtal vid
offentlig upphandling, stärkt anställningsskydd för visstidsanställda
och rätt till heltid.

Klimat och miljö

* Vi startar försök i två regioner med klimattaxa, det vill säga gratis kollektivtrafik. Försöket kostar 1,6 miljarder om året.

* Ett
nytt havsinvesteringsprogram (HIP) ger stöd till åtgärder som minskar
utsläpp. Vi satsar 1 miljard 2008-2010 på havsmiljön, dubbelt så mycket
som regeringen.

* Vi satsar 1 miljard mer än regeringen på skydd
av biologisk mångfald de kommande tre åren. Vi motsätter oss att
regeringen låter den hotade skogen betala miljöbilspremien och
havsmiljön.

Investeringar i välfärden

* Vi
inrättar en bostadsfond som ger investeringsstöd till nya
hyreslägenheter. Målet är 40.000 nya lägenheter varje år i tio år,
minst hälften ska vara hyresrätter. Fonden satsar 10 miljarder per år i
tio år, totalt 100 miljarder.

* Genom att lånefinansiera
infrastruktursatsningar istället för att direktavskriva dem frigör vi
resurser. Staten kan ta kostnaden för Citybanan och använda 12
miljarder för järnvägsinvesteringar fram till 2015.

* Vi
avsätter 3 miljarder för ökat banunderhåll som ska minska förseningarna
och få fler att ta tåget. 1 miljard ska rädda nedläggningshotade
bansträckor. 

* Vi tidigarelägger en höjning av garantipensionen
och påbörjar en förstärkning av pensionärers ekonomi. Vi höjer även
bostadstillägget (BTP) för både ålders- och förtidspensionärer och
genomför en stegvis höjning av ersättningsnivån i förtidspensionen till
67 procent. 

* Studiemedlet ska höjas med 1.200 kronor i
månaden. Dessutom höjer vi nu bidragsdelen från 34,5 till 42,7 procent,
vilket innebär mindre lån för studenterna. 

* Vänsterpartiet
satsar 600 miljoner på kommunal vuxenutbildning, det motsvarar de
20.000 platser som försvinner när regeringen skär ner på utbildningen.

* Länsmuséer
och andra regionala kulturinstitutioner får 270 miljoner extra mellan
2008 och 2010, för att bryta stockholmscentreringen inom kulturen.

Lars Ohly pratade inte i Stockholm i år utan valde att hålla sitt tal i Hultsfred.
Klicka i texten och läs hela talet.

Lars Ohly, partiordförande
Första maj 2007
Hultsfred, Linköping

Kamrater, mötesdeltagare

Ett problem i svensk politik är att det ibland är svårt att höra
skillnaden mellan olika partier. Det är inte bara valaffischerna som är
till förväxling lika. Här i Sverige har vi begåvats med ett nytt
arbetarparti. Moderaterna har insett att det inte finns någon möjlighet
att vinna val eller sympatier på högerpolitik, alltså måste man låtsas
vara något annat. Men hur mycket arbetarparti är moderata
samlingspartiet?

Det nya arbetarpartiet vill sälja ut gemensamt ägda företag till
privatkapitalet. Det är en sanslöst dålig affär för alla oss som
hittills ägt dessa företag och leder dessutom till att förmögenheter
och makt omfördelas till de redan rika. I många kommuner kommer det
kommunala beståndet av hyresrätter att minska så att det snart blir
rätt att tala om allmännyttan som nödbostäder eller fattighus. Bostäder
ska ses som en vara som vilken som helst och någon social
bostadspolitik finns inte hos det nya arbetarpartiet.

Utbildningspolitiken är i stark förändring. Högern riktar in sig på
tidigare betyg, betyg i ordning och uppförande, bannlysning av
elevdemokrati, repressiva åtgärder och rätt för lärare att beslagta
mobiltelefoner. Men dessutom har vi en regering som försämrar Komvux,
slopar rekryteringsbidraget (som bland annat gått till elever med läs-
och skrivsvårigheter) och försvårar för den som varit ute i arbetslivet
att söka in på högskola eller universitet.

Det ska löna sig att vara rik enligt det nya arbetarpartiet.
Regeringen vill använda skattepengar så att de rika hålls på gott
humör. Inkomstskattesänkningar, borttagandet av fastighetsskatten,
skatteavdrag för städning och slopandet av förmögenhetsskatten går
direkt till dem som redan är rikast och tjänar mest. Samtidigt är
högerns attacker på A-kassa och socialförsäkringar helt logiska. Det
ska kosta att vara fattig. Därför ökar avgifterna till A-kassan
samtidigt som ersättningen till arbetslösa och sjuka sänks.

Det finns inte tillstymmelse till feminism i regeringens politik,
däremot förslag om vårdnadsbidrag. Det är ironiskt att en regering som
valdes efter en valkampanj som i stor utsträckning handlade om att
bekämpa utanförskap och bidragsberoende nu är beredd att införa ett
nytt bidrag som betalar människor för att inte arbeta. "Bidrag för vård
av frisk man i hemmet" skulle det kunna kallas.

Miljöfrågorna överlåts nu i allt större utsträckning på marknaden.
Även om det blivit omöjligt till och med för storföretagen och högern
att helt bortse från klimathotet saknar de politik för att minska den
globala uppvärmningen. Marknadslösningar riskerar alltid att fastna i
kortsiktiga lönsamhetsresonemang.

Slutsatsen måste bli att moderaterna är ett arbetarparti som vill
öka skillnaderna mellan klasser och mellan kön, som säljer ut
gemensamma tillgångar, privatiserar välfärden, förstärker sorteringen i
utbildningspolitiken och struntar i miljöfrågorna. Nästa steg blir väl
att kristdemokraterna kallar sig feminister, att Sverigedemokraterna
kallar sig "det nya invandrarpartiet" och att folkpartiet kallar sig
liberala.

Mötesdeltagare,

Nu kommer högern att privatisera och sälja ut allt de kan. Gemensamt
ägda företag säljs ut till det privatkapital som ser stora möjligheter
till framtida vinster i ägandet av Nordea, Telia Sonera, Vin &
Sprit och SBAB. Det är inte bara en sanslöst dålig affär för alla oss
som hittills ägt dessa företag, det leder dessutom till att ännu några
marknader dras undan från demokratiskt inflytande och kontroll. Så
omfördelas både förmögenheter och makt till de redan rika. Det är värt
att notera att miljöpartiet vill sälja statliga företag i samma
omfattning som högerregeringen.

Men även i kommuner och landsting accelererar privatiseringarna.
Fler privata skolor kommer att beviljas tillstånd. Även här har högerns
politik stöd av miljöpartiet som sannolikt anser att utvecklingen går
för långsamt. Idén om en sammanhållen skola för alla är starkt
tillbakatryckt idag, men därför också så nödvändig att lyfta fram.

Privatiseringar av vård och omsorg kommer att fortsätta. Fler
verksamheter avknoppas och säljs ut. Snart har vi ett system där det
krävs tilläggsförsäkringar för att få tillgång till den bästa vården
eller äldreomsorgen. Vinstintresset smygs in och kommer att spela en
allt större roll i organiserandet av välfärden.

Det är ett politiskt val att låta bli att förbättra hemtjänsten för
alla gamla som behöver och i stället skänka pengar till
Djursholmsfamiljer som anställer en barnflicka. Det är ett politiskt
val att avstå från nyanställningar inom sjukvård, skola, förskola,
äldreomsorg och kultur och i stället ta bort förmögenhetsskatten. Det
är en prioritering som högern väljer att göra.

Friheten som följer av att vara trygg med att välfärden gäller alla
och fördelas efter behov ersätts av friheten att välja vilket privat
företag som ska utföra hemtjänst en timme var tredje vecka. När vi
förespråkar offentligt finansierad och organiserad välfärd gör vi det
inte i något missriktat försvar för verksamheter som ibland präglats av
resursbrist och byråkrati. Friheten att påverka hur samhällsservicen
ska se ut måste öka för alla de som använder sig av offentliga
tjänster. Reformen med två timmars "egen tid" för de boende på ett hem
för äldre i Eslöv kan tjäna som föredöme. Varje vecka disponerar varje
boende en personal och kan själv välja vad man vill använda sin egna
tid till. Det kan vara att åka och fika på kaféet i centrum eller
handla på stormarknaden eller ta en skogspromenad. Det är verklig
valfrihet och ökar kvaliteten i äldreomsorgen.

Även om högerregeringen aviserat förändringar av tandvårdens
finansiering kommer det inte leda till ett system där tandvård faller
under sjukvårdens högkostnadsskydd. En tandvårdsreform värd namnet
kommer vi därför att fortsätta att kämpa för.

Pensionsöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och
högeralliansen var också ett utslag för en privatisering av
pensionerna. Arbetarrörelsen måste stå för en samhällsmodell med
försäkringssystem som ger bra ersättning till sjuka, arbetsskadade,
arbetslösa och pensionärer och som minimerar behovet av privata
tilläggsförsäkringar.

Första maj-firare,

Med den globala uppvärmningen följer att glaciärer och poler smälter
så att havsnivån stiger. Därmed riskerar stora landområden att
översvämmas och människor får svårt att bo kvar i kustnära områden.
Samtidigt kommer torkan och öknarna att bre ut sig så att det blir
omöjligt att odla mark i områden där det idag är möjligt att leva av
spannmålsodling. Som vanligt är det de fattigaste som drabbas först och
värst.

Även om det blivit omöjligt till och med för storföretagen och
högern att helt bortse från klimathotet så saknar de en politik för att
minska den globala uppvärmningen. Och det är inte så underligt. Som
marknadsliberaler tror de att marknaden kan lösa miljöproblemen och
skapa en ekologiskt hållbar utveckling. De har fel. Marknadslösningar
riskerar alltid att fastna i kortsiktiga lönsamhetsresonemang.

Nu krävs politiska beslut om massiva satsningar på förnybara
energikällor som vindkraft, solenergi och biobränslen och mindre
miljöbelastande bilar som drivs med etanol, biogas eller som
elhybrider. Det handlar om att använda gemensamma resurser för att
stimulera forskning, utveckling och produktion. Det kan mycket väl
kombineras med åtgärder som gör det lönsamt att välja mindre
miljöbelastande.

En radikal miljöpolitik blir dessutom endast möjlig om den förenas
med solidaritet och rättvisa. Det är inte de fattigaste i världen som
förbrukar mest av ändliga resurser eller som bidrar till de största
utsläppen av växthusgaser. Kraven på att lösa problemen måste alltid i
första hand ställas på dem som begår mest rovdrift. Per capita är det
uppenbart att det mer handlar om att ställa om produktion och
konsumtion i USA än i Afrika.

Samma sak kan sägas om miljöpolitiken inom ett land som Sverige.
Kraven måste ställas väsentligt högre på familjen i Djursholm med 300
kvm uppvärmd boendeyta, två bilar varav en stadsjeep och flygresor till
utlandet flera gånger per år – jämfört med kraven på den ensamstående
mamman i en hyreslägenhet som åker kollektivt. Det handlar helt enkelt
om att definiera ett rättvist miljöutrymme och förhindra en rik
överklass att köpa sig rätten att skita ner. De nyliberala partierna,
som skyr gemensamma lösningar som pesten, kan aldrig presentera en
lösning av miljöproblemen.

Kamrater,

Det fanns inte mycket positivt att hämta i valresultatet för oss som
vill att solidaritet och rättvisa ska råda i samhället. Varje dag med
en högerregering vid makten är en förlorad dag. Men om det finns något
positivt så är det att vi nu kan börja tänka nytt när vi funderar över
hur samhället ska organiseras i framtiden. Vi behöver inte känna oss
bundna av gamla lösningar. Låt mig peka ut tre utmaningar som
arbetarrörelsen står inför.

För det första:

Sedan 70-talets reformer har inga stora förändringar skett i
lagstiftningen som reglerar arbetsmarknaden. Ändå har det mesta
förändrats de senaste 30 åren. I stället för fasta
tillsvidareanställningar har andra anställningsformer blivit vanligare:
visstidsanställning, korttidsanställning, vikariat, provanställning
eller inhyrda bemanningsföretag. Kryphålen för företag som vill slippa
ansvar för sina anställda har blivit fler och större.

Påtvingade deltider är ett allt större problem, framför allt i
kvinnodominerade branscher. Det är märkligt att nästan alla
arbetsplatser där fler män arbetar har heltid som grund, medan kvinnor
inom Handels, Kommunal och andra branscher påtvingas deltid.

På många arbetsplatser har tystnaden brett ut sig. Att
vi 2007 har ett klimat på arbetsplatserna där människor i rädsla för
sparken inte vågar hävda sina fackliga rättigheter är en skam. Ännu
värre är att det också förekommer att arbetsgivare kommer undan med
olagliga uppsägningar och föreningsrättskränkningar.

Men i
högerns värld är det fackföreningsrörelsen som är det stora hotet.
Högerföreträdare talar om "maffiametoder" när Hotell och restaurang
försöker få till stånd kollektivavtal. Att arbeta för lika rättigheter
och ordning och reda på arbetsmarknaden är i centerpartiets värld
jämförbart med att stödja kriminalitet.

Men
vad händer om facket inte kräver avtal på alla arbetsplatser?
Arbetsgivare kan välja bort att anställa medlemmar i facket och i
realiteten hotas föreningsrätten. Konkurrensen snedvrids och oseriösa
företag som struntar i lagar och avtal gynnas. Samtidigt ökar vinsterna i näringslivet och makten som följer av ägandet är mer ojämlikt fördelat idag än tidigare.

Nu måste arbetarrörelsen formulera en ny politik för rättigheter och
inflytande på arbetsmarknaden, en arbetsrättslig lagstiftning som
stärker kollektivavtalens ställning och utjämnar makt mellan
arbetsköpare och anställda. Det direkta inflytandet på arbetsplatserna
för löntagarna och deras fackliga organisationer måste öka. Vi måste
också våga formulera en politik som på allvar angriper
maktkoncentrationen inte minst inom medierna.

För det andra:

Det finns inte tillstymmelse till feminism i regeringens politik
eller i deras analys av samhällsutvecklingen. Tvärtom föreslås åtgärder
som förstärker könsmaktsstrukturer och rullar tillbaka kvinnokampen ett
antal år i tiden.

Det vårdnadsbidrag som aviserats kommer sannolikt att ligga på runt
4 000 kronor i månaden. Ingen tror väl att särskilt många män kommer
att stanna hemma för att ta hand om barn för den summan. Men inte
heller alla kvinnor kommer att stanna hemma. Risken är stor att framför
allt kvinnor med välavlönade män och kvinnor som redan står utanför
arbetsmarknaden kommer att avlägsna sig allt längre från denna marknad.
Det handlar om kvinnor som varit sjuka, är arbetslösa eller beroende av
försörjningsstöd. Vårdnadsbidraget kommer sannolikt också att få effekt
i form av minskad integration. Risken är stor att många barn till
invandrade föräldrar kommer att ha en mamma hemma med vårdnadsbidrag i
stället för att vara bland andra barn i förskolan som förbereder sig
för skolgången.

Det är ironiskt att en regering som valdes efter en valkampanj som i
stor utsträckning handlade om att bekämpa utanförskap och
bidragsberoende nu är beredd att införa ett nytt bidrag som betalar
människor för att inte arbeta. Men det är också en politik som
motverkar en rättvisare fördelning av det betalda och obetalda arbetet
mellan kvinnor och män.

Den stora utmaningen för att skapa rättvisare och mer jämlika
villkor mellan kvinnor och män är att se till att kvinnors löner ökar
mer än mäns löner i framtiden. Arbetsgivarna på den offentliga sektorn
är idag borgerliga politiker som skyr varje höjning av lönerna som
pesten. Vi måste visa att vi har en politik som minskar skillnaderna
mellan kvinnor och män. För att arbetarrörelsen ska kunna bli trovärdig
i kampen för att höja kvinnors löner måste dessutom avtalsrörelserna
föras så att de lägst avlönade inte bara får mest i procent utan också
mest i kronor.

Idag demonstrerar vi därför särskilt för Kommunals medlemmar som kämpar för rättvisare löner och rimligare arbetsvillkor.

För det tredje:

Utbildningspolitiken är i stark förändring. Major Björklund
levererar förslag i en rasande fart, och det handlar om tidigare betyg,
betyg i ordning och uppförande, bannlysning av elevdemokrati,
repressiva åtgärder och rätt för lärare att beslagta mobiltelefoner.

Men den stora skillnaden mot tidigare märks i synen på den totala
utbildningsnivån i samhället. Sverige har sannolikt inte sedan
folkskolans införande 1842 haft en regering som haft som ambition att
sänka utbildningsnivån i samhället. Men nu har vi en regering som på
punkt efter punkt genomför förändringar som leder i fel riktning.

Tidigare har alla godkända gymnasieutbildningar gett behörighet att
söka till universitet och högskola. Det ändras nu eftersom regeringen
ser viss teoretisk kunskap som onödig på yrkesförberedande program.
Särskilt kommer studerande på omvårdnadsprogrammet drabbas, där många
tidigare gått vidare till universitet och högskola.

Samtidigt skärs den kommunala vuxenutbildningen ner så att det blir
svårare att läsa in behörighet i efterhand. Det rekryteringsbidrag som
gjort det möjligt för till exempel elever med läs- och skrivsvårigheter
att läsa in grundskola eller gymnasium på längre tid har slopats. Och
arbetslivserfarenhet ska inte längre kunna räknas som merit och ge
poäng vid ansökan till högskolestudier.

Sammantaget får vi en utbildningspolitik som gör de tidiga livsvalen
allt viktigare. Det ska bli svårare att ändra sig när man väl valt
inriktning på gymnasiet. Den borgerliga skolpolitiken bygger på det
gamla ordspråket "Skomakare bli vid din läst". Det är ett ordspråk som
överheten hittat på för bevara klassamhället. Skolans uppgift blir att
skola arbetskraften och föra var och en till hans rätta fålla, som Blå
Tåget sjöng.

Skulle någon arbetarunge ändå hamna på högskola eller universitet så
är studiemedlen så låga att det krävs arbete vid sidan av
heltidsstudierna – om man inte har förmånen att ha föräldrar som kan
sponsra studierna. Studiemedlen måste höjas, det är en klassfråga!

Nu måste arbetarrörelsen skapa en modern
skola, till skillnad från Björklunds sorteringsskola. Vi måste arbeta
för en gymnasieskola som inkluderar alla och ger alla samma
möjligheter. Därför måste alla program på gymnasieskolan ge eleverna
förmåga att ta initiativ och lösa såväl teoretiska som praktiska
problem, att tänka kritiskt, att ifrågasätta etablerade sanningar och
att kunna arbeta både självständigt och i samarbete med andra.

Till detta krävs mer resurser och fler lärare.

Vi
vill skapa ett utbildningssystem som vi betalar och driver gemensamt.
Alla ska ges likvärdiga möjligheter till utbildning, bildning och
kunskap. Alla delar av utbildningsväsendet ska aktivt bidra till
minskade sociala orättvisor, ökad jämställdhet och ökad tolerans genom
att förmedla kunskaper, motverka diskriminering och rasism och utveckla
ett demokratiskt arbetssätt.

Om vi
misslyckas med denna utmaning kommer Sverige att stå sämre rustat inför
framtiden samtidigt som klasskillnader och ojämlikheter förstärks.
Kunskap är makt – och därför är allas rätt till kunskap så central för
varje socialistisk rörelse.

Mötesdeltagare,

Många människor i vårt land känner sig
svikna av samhället. Alltför många saknar jobb, andra saknar bostad. En
del stängs ute från välfärdssystemen, och de som är kvar får lägre
ersättningar och sämre villkor.

Samtidigt
har vi idag över trettio miljarder i överskott i statens budget, som
kunde ha använts för att göra människors liv lite lättare. Att inte
satsa pengarna på välfärd, jobb, utbildning och kultur har skapat ökade
orättvisor, och har tvingat många till sämre levnadsvillkor.

Nu
använder högern överskotten till att dela ut till de rikaste, och
samtidigt dra åt snaran ännu hårdare kring dem som har det allra
svårast. Samtidigt är samma etablissemang upprörda över att människor
vänder sig till högerpopulister. Men en politik som enbart gynnar de
redan rika göder rasismen.

Inom loppet av någon vecka har nu
Sveriges tre största partier bestämt sig för att "ta debatten" med
Sverigedemokraterna, genom att bjuda in till debatt i TV. Det leder
fel. Om rasisterna behandlas som ett parti vilket som helst legitimeras
deras människosyn och politiska utgångspunkter, och en antidemokratisk
politik förmedlat med hatspråk görs till vardag. Det som kommer att
hända om extremhögern får sätta dagordningen är ett gradvis
accepterande av deras verklighetsbild.

Även om sverigedemokraterna inte beskriver sig som rasister utan om
"kulturer" så är deras ideologiska utgångspunkter desamma. De menar att
det finns ett äktsvenskt väsen, och material till detta äktsvenska
hämtar de ur murkna nationella självbilder som fabricerades på
1800-talet. De använder demonisering, vulgärpropaganda och lögner.
Deras företrädare ljuger om kostnaderna för invandringen, de ljuger om
brottslighet och etnicitet. Vi måste vara vaksamma på och vägra delta i
omformuleringar av begrepp som massinvandring istället för invandring,
så kallad flykting istället för flykting, islamism istället för islam.

Men framför allt måste vi ta debatten i människors vardag. Debatten
skall tas i kommunfullmäktige, på insändarsidorna, på arbetsplatser, i
pensionärsorganisationer, i hyresgästorganisationer och
bostadsrättsföreningar och i facket. Det behövs fler som faktiskt tar
debatten, där den redan finns. Det behövs däremot inte fler yrvakna
politiker och journalister som ger nya utrymmen för hatet mot en stor
grupp av Sveriges invånare.

Slutligen,

Låt
oss aldrig glömma att första maj är en internationell högtidsdag. Vårt
arbete för ett solidariskt Sverige är ett bidrag till arbetet för en
solidarisk värld. Därför är det nödvändigt att vi idag också
demonstrerar för Latinamerikas folks rätt till utveckling utan
inblandning från USA, för ett slut på alla folkrättsvidriga krig och
ockupationer, för den kurdiska befolkningens rätt till självbestämmande
och demokrati och för den afrikanska kontinentens rätt till fred och
demokrati.

Jag
vill särskilt lyfta fram det palestinska folkets rätt till frihet,
demokrati och självständighet. Omvärldens tystnad om den apartheidstat
som håller på att skapas genom att den palestinska befolkningen byggs
in i ghetton är skamlig. Den israeliska mur som nu byggs inne på
palestinskt område ska bli 73 mil lång. När muren är klar kommer den
att ha annekterat 47 % av Västbanken och helt isolerat 92 palestinska
byar och städer.

Vi
måste stoppa muren! Vi måste protestera mot Israels övervåld och det
dagliga förtryck som palestinier utsätts för. Vi måste utforma en ny
utrikespolitik som inte bugar och bockar för George Bush eller hans
allierade utan vågar ta sin utgångspunkt i den radikala parollen Alla
folks frihet – hela världens fred!

Leve första maj!
Leve rättvisan och solidariteten!

———-

1:a maj är arbetarrörelsens högtidsdag. Om man normalt inte anser att det vara så viktigt att delta att demonstrera så gäller den totala motsatsen nu i fyra år. 1:a maj är den STORA chansen att vísa att vi är många som tycker att regeringen bedriver en orättfärdig politik mot vanliga människor.

Vänsterpartiet Täby-Danderyd deltar i 1:a majfirandet inne i Stockholm och vi ser gärna att så många medlemmar som bara tänkas kan deltar i demonstrationen inne i Stockholm i år.

Inget år på länge har vi väl haft så mycket att demonstrera mot:

–   Försämringar i alla trygghetssystem för vanliga människor 

–   Förbättringar för överklassen på bekostnad av de fattiga

–   Byggande av ett osolidariskt orättvist samhälle som skapar otrygghet för alla

Så kom med oss och visa att vi är jättemånga som inte trivs och mår bra av den här orättfärdiga regeringens politik.

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!

Läs tidplaneringen för 1:a maj i kalendariet här intill och välj själv hur och när du vill delta. Huvudsaken är att DU är med!

Snaran dras åt om du inte har titel:chef eller bidrar till desammas försörjning tillräckligt mycket.

Ja tonläget är hårt i denna artikel. Men jag anser att det är oförsvarbart att utse en grupp människor som skapar fåtalets miljarder till latmaskar och en belastning på hela samhället när det i själva verket borde diskuteras om inte motsatsen är det som gäller.

Regeringen tycker inte att de ställt till ett tillräckligt helvete för de med låga inkomster och som har den dåliga smaken att vara löneslavar. Vilket de enligt regeringen bör och ska tvingas vara men de ska samtidigt må så dåligt de bara kan.

SJUKINTYG FRÅN FÖRSTA DAGEN säger den nya överhet vi tyvärr fått.

HUR DÅ frågar jag

VAR DÅ frågar jag

NÄR DÅ frågar jag.

Dessa tre frågor är vad som ingår i varje problemanalysmetod och troligen något den här regeringen aldrig hört talas om.

Och HUR ska jag få ett sjukintyg från första dagen ? Ska jag gå till akuten när jag inte kan röra mig ur fläcken. Eftersom Husmarck inte förstått det får jag väl berätta att antalet singlar i t.ex. Stockholmsområdet är högt. Hur ska dessa få någon att sköta denna marktjänst när man är sängliggande ? Ska jag alltså sitta och bli ännu sjukare på akuten av och kanske dö redan där eftersom jag missköter mig själv.

De gånger jag personligen försökt ringa och få kontakt så får man ett telefonsvar som säger att man får besöka dem i bästa fall nästa dag.

Att Husmarck dessutom påstår att detta görs av omsorg om människor är ju rena dumheterna och bara ett utslag av Husmarcks nysvenska där hat översätts till medkänsla.

För tvivla aldrig en sekund, moderaterna har en agenda: Prioritera den som redan har på bekostnad av den som inte har.

Hur kan någon förklara dessa förslag om det inte stämmer:

– Höjning av avgift till a-kassan

– Sänkning av ersättning när man blir sjuk

– Tvingande från överhet att söka jobb i hela Sverige och utan hänsyn till det jobb man är utbildad till

– Tvingande att jobba trots att man är sjuk. Egentlig effekt av Husmarck: Om man klarar att gå till läkaren utan att dö så kan man väl lika väl gå till jobbet.

Det var alltså så här jobben skulle skapas i detta land. Människor ska må dåligt så de ställer låga lönekrav för ett jobb måste de ju ha.

ETT parti hade förslag om att skapa jobb i valrörelsen: vänsterpartiet!

Offentliga sektorn! DÄR kan en politiker skapa jobb. Man kan inte göra det i privat sektor.

Varför anställa när man inte har en utveckling för företaget som behöver mer folk ? För att regeringen sänker ditten och datten. Naturligtvis inte! Det är en fullständig dumhet att tro det. Företag anställer när efterfrågan på det de erbjuder finns och förväntas växa!

Något annat får ingen att ens bry sig om att anställa. Det är bara propaganda!

Istället för att bejaka människors behov och se till de egenskaper som skulle kunna utveckla Sverige väljer denna regering att i ett läge av absolut topp se till att kväva initiativ och prioritera överheten.

Nu senast idag när plötsligt det blivit okay för Filippa Reinfeldt att ställa upp för Täby trots att hon inte bor där.

Jag tycker helt enkelt att samma grundval ska användas på överhet som på de längst ner i kedjan: använd er statistik för att mäta och kom inte med bortförklaringar som att det går inte att mäta positioner som handlar om ekonomi. Rent trams! Med samma förklaringar går det heller inte att mäta tekniska arbetsuppgifter vilket alla vetat i alla tider men med lite nysvenska kan man ju alltid ändra på allt!

Jan Wester

MittITäby och Täby/Danderyds tidningar publicerar båda statistik över vad befolkningen anser om det allenarådande moderatpartiets politik angående privatisering av skolor.
Klicka i texten och se siffrorna

Jag sitter och läser de båda tidningarna MittITäby och Täby/Danderyd Tidning och ser att båda är samstämmiga när det gäller rapporteringen av opinionen angående Tibble gymnasium som friskola.

Både lärare och elever visar en samstämmig motvilja mot detta moderatstyrda förslag eller ska jag kalla det dekret.

Med dekret menar jag ett påbud från överheten som man som medborgare inte har fått någon som helst möjlighet att påverka.

Nån som minns moderaternas kritik mot förra socialdemokratiska regeringen för att den var maktfullkomlig? I detta avseende har jag inte märkt att något annat gällt för den styrande majoriteten i Täby under min tid i politiken i Täby heller. Samma sak som man anklagade socialdemokraterna för utför man själv i Täby.

Elever och lärare har röstat om privatiseringen och nej sidans seger är förkrossande:

MittITäby visar siffrorna:

76% av elevernas 700 röster röstade emot.

Skolpersonalens röster var 84% av 92 personer röstade nej!

Jag läser också om en ilska över att synpunkter och åsikter inte ens efterfrågas.

Mera specificerade siffror presenteras av Täby/Danderyd Tidning där vi får veta att

92 av 110 röstade —> 84%

77 av 92 röstade nej —-> 84%

12 av 92 röstade ja  —–> 13%

3 av 92 röstade Vet ej —> 3%

Vår vän i denna fråga Conny Fogelström (s) håller den röda fanan högt och överklagar nu beslutet att starta friskola till länsrätten.

Vi tackar Conny och stödjer honom helhjärtat!

Jan Wester