Det är uppenbart att ”nya” moderaterna nu visat sitt rätt ansikte iochmed presentationen av nya budgeten. Vi har ingen alliansregering i Sverige, vi har en moderatregering. Det som vänsterpartiet varnat för ända sedan 1:a maj är nu verklighet: arbetslösa ska betala miljonärernas skattesänkningar. Klassisk moderatpolitk.

Så kom den då "alliansregeringens" nya bufget. En påstådd budget för jobben, en underfinansierad budget som väl snart har fått Sveriges ekonomi i gungning igen precis som vid de två senaste moderatledda misslyckandena.

Ingen kan dock i denna budget hitta hur ett enda nytt jobb ska skapas, enbart floskler om att alla ska jobba. Med vad och var de jobben finns och ska skapas inte ett ord.
Däremot gör regeringen en rivstart och sparkar en massa folk för att göra arbetslöshetssiffrorna ännu värre. Detta genom att lägga ner myndigheter och se till att folk får sparken.

Nya regeringen tror som förra gången på magiska krafter, eller för att använda Maud Olofssons egna ord,
på något som ramlar från himlen. Något som man tog varje chans att bråka på Lars Ohly om i debatterna.
Skillnaden var att den politik Lars Ohly presenterade hade skapat jobb och det säkert.
Den politik alliansen presenterar skapar inte ett enda jobb, bara förmögenheter i de redan rikas fickor.
Precis som de inte redan fått tillräckligt de gångna åren.

Betala ska vi göra med höjda avgifter på snart allting. Och skatten sänks och förmögenhetsskatten avskaffas. Fokus är glasklart:

Löntagarna ska försvagas så att vi snabbt kan komma tillbaka till feodalsamhället där storbönderna kan gå och sprätta och spotta på sina slavar.

A-kassan+fackavgifter skall chockhöjas. Syftet är glasklart: försvaga facket så ingen har råd att vara med. Med ett svagt fack kan arbetsgivarna härja fritt utan oroande störmoment.

Allt detta sades mycket bättre i Lars Ohlys 1:a majtal. Därför kommer delar av det här igen:

Högeralliansens förslag slår olika mot män respektive kvinnor. LO-ekonomerna har studerat
moderaternas politik. Mest vinner manliga akademiker på moderaternas förslag, följda av
manliga tjänstemän. Mest förlorar kvinnor i LO-yrken. Detta förklarar Fredrik Reinfeldts
närmaste man Anders Borg med att kvinnor oftast har lägre inkomster och följaktligen betalar
mindre i skatt och därför får lägre skattesänkningar. Men, säger Anders Borg, eftersom
"kvinnor är gifta med män som tjänar lite mer blir hushållseffekterna mer gynnsamma f än de
individexempel LO-ekonomerna redovisar".
Det är en underbar felsägning i all sin förskräckelse. Eftersom män tjänar mer tjänar de också
mer på moderaternas politik, men om bara kvinnor gifter sig med tillräckligt högavlönade
män så kommer de också att få det bättre!
Till detta kommer högeralliansens förslag om vårdnadsbidrag och överklassavdrag för
hushållstjänster. Kristdemokrater och moderater längtar nostalgiskt tillbaka till den tid då män
var ansvariga för hushållets försörjning och kvinnor hade ansvaret för hem och barn.
"Tillbaka till 50-talet" skulle kunna vara en passande paroll på den politiken.
Högeralliansen talar gärna om valfrihet när de vill stifta lagar som cementerar
könsskillnaderna. Men effekten av deras förslag är att kvinnor i ännu större utsträckning
tvingas ta ansvaret för att handla, laga mat, diska, städa, tvätta och ta hand om barn och också
tvingas arbeta deltid för att hinna med allt obetalt arbete. Med det följer lägre löner för
kvinnor, lägre sjukersättning vid sjukdom, lägre a-kassa vid arbetslöshet och lägre pensioner.
Med ett skatteavdrag för de familjer som har råd att anlita en barnflicka eller en städhjälp
gynnar högeralliansen ensidigt de redan högst avlönade. Det verkar som om högern tycker att
Sverige blivit för jämställt. Men det är inte för mycket feminism som är problemet utan att
kvinnor över hela världen har mindre makt över sina liv och mindre frihet i sin vardag än vad
män har.

Fackliga rättigheter och kollektivavtal måste försvaras. Idag finns en rad hot mot arbetsrätten.
Högeralliansen föreslår direkta försämringar av tryggheten på arbetsmarknaden. Längst går
centern som importerat ett förslag från den franska högerregeringen om att ta bort
anställningsskyddet för ungdomar under 26 år. Det skulle leda till att en 25-åring kan
avskedas från en dag till en annan på grund av graviditet, facklig aktivitet eller bara för att ha
väckt chefens missnöje.
Det är möjligt att en del arbetsgivare skulle jubla och anställa ungdomar i stället för äldre med
centerns förslag. Men några nya jobb skulle det inte skapa.
Högeralliansen motsätter sig också krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. Oseriösa
företag ska alltså kunna fortsätta att konkurrera ut företag som följer ingångna avtal på
arbetsmarknaden. Även miljöpartiet och socialdemokraterna vacklar i den självklara frågan at
kräva kollektivavtal av företag som ska utföra offentliga arbeten.
Den "extreme political makeover" som borgerligheten låtsas ha genomgått är obefintlig.
Moderaternas ledare i Stockholm, Kristina Axén-Olin, hade helt rätt när hon svarade så här på
om moderaterna gått för långt mot mitten: " Nej, jag tror inte att det finns en risk i att vi går
för långt åt mitten, för jag tycker inte att vi gör det, utan det är snarare mer kanske retoriskt
och annat som förändrats".
Just moderaterna i Stockholm är ett utmärkt exempel på hur lite moderaterna förändrats. I
huvudstaden ska fler verksamheter konkurrensutsättas, privatiseras och upphandlas om
högern vinner valet. Fler hyresrätter ska säljas. Alla miljösatsningar ska upphöra. Satsningar
på ytterstaden ska dras tillbaka och segregationen förstärkas.
Dessa Kejsarens nya kläder finns också hos högeralliansen i riksdagen. De vill försämra för
de arbetslösa för att få fler i arbete. Riktigt hur det ska gå till har de inte lyckats förklara. Men
om det bara blir tillräckligt eländigt för de arbetslösa kommer de vara beredda att ta jobb till
vilka låga löner och usla villkor som helst. Det är den borgerliga lönesänkaralliansens recept
mot arbetslösheten.
Samma sak för de sjuka. Lägre sjukersättning och ytterligare en karensdag ska införas. När
livets nödtorft inte längre kan betalas så kanske man kan släpa sig till jobbet även om kroppen
protesterar. Men försämringarna gäller inte alla grupper. Företagen ska få det bättre och
skatterna ska sänkas mest för de högavlönade. Direktörerna med bonusavtal och löner i
mångmiljonklassen kan se hoppfullt på framtiden om högeralliansen vinner valet.
Alla partier i högeralliansen vill sänka skatterna till EU-nivå. Det innebär skattesänkningar på
cirka 250 miljarder kronor. Det skulle utgöra mer än den totala kostnaden för all sjukvård
eller mer än den totala kostnaden för alla pensionärer eller mer än den totala kostnaden för
barnbidrag, föräldraförsäkring och hela utbildningsväsendet från förskola till högskola eller
mer än den totala kostnaden för alla anställda i landets kommuner.
Det som kännetecknar Fredrik Reinfeldts ledarskap är att moderaterna kastat fram
ogenomtänkta förslag som han snart tagit tillbaka. Nu senast gällde det förslaget att begränsa
antalet dagar för vård av sjukt barn för småbarnsföräldrar. Tidigare har högeralliansen backat
från förslagen om att sänka sjukersättningen och a-kassan till 65 % av tidigare lön och nöjer
sig nu med sänkningar på mellan 500 och 1 000 kronor per månad. När vi avslöjade att deras
besparing på trafikförsäkringen var en bluff backade de och medgav att de räknat fel på
miljardbelopp.
Det här är varken charmigt eller modigt. Det är oseriöst. Och det leder till den självklara
slutsatsen att vi inte kan lita på Fredrik Reinfeldt. En vingelpetter som backar så fort han får
kritik är inte en värdig statsministerkandidat. Moderaternas extreme political makeover verkar
begränsa sig till att man bytte ut Kalle Stropp mot Grodan Boll.

Och denne högerledare tycker väl fortfarande att "svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiken kan skapa och garantera välfärd" som Fredrik Reinfeldt sa innan han blev partiledare.
Högeralliansens politik bygger på fel problembeskrivning och fel politik. Den leder till att
vissa ska få det sämre när det går allt bättre för Sverige. Av ideologiska skäl ska arbetslösa,
sjuka och pensionärer få det sämre samtidigt som vårt gemensamma ägande ska minska
genom privatiseringar och utförsäljningar från stat och kommuner.

Slut Lars Ohly 1:a maj

Fredrik Reinfeldt visar tydligt med sitt försvarande av licensskolkande ministrar och ifrågasättande av om Radiotjänst gör rätt som polisanmäler ett lagbrott, en häpnadsväckande brist på förståelse för någon form av solidaritet. Vad Fredrik Reinfeldt inte förstår är att den som inte betalar sin tevelicensens åker snålskjuts på dem som betalar sin licens troget. Vilket dessutom i slutänden betyder att de som verkligen betalar faktiskt också betalar för dessa licensskolkare eftersom de som betalar troligen måste betala mer i avgift eftersom radiotjänst inte får in några pengar från dessa lagbrytare. Han verkar inte heller förstå kopplingen lagbrott – polisanmälan. Detta är hårresande av någon som påstår sig vara ett lands statsminister och är ytterst ansvarig för lag och ordning.

Det är helt klart att den vision som målades upp 1:a maj besannats till varje ord. Och det redan efter några veckor. Det jag tycker är synd är att inte detta tal skickades ut i hushållsutskicket. Det hade varit upplysande för stora delar av befolkningen.

Uppdaterades: 16 okt 2006